math

(Salvador Dalí - Autumn cannibalism)


En tavla jag alltid velat ha på väggen. Love it!

Jag skriver mycket nu. Ibland är jag totalt inne i världen vilket är en mäktig känsla.
Någon gång ska jag skapa en riktig skrivarplats, ett eget rum som skiljer sig från de övriga, genom annan inredning, andra tavlor, och inte minst en sluten plats med stängd dörr för kreativitet.
Som det är nu funkar ju, men ibland störs man av datorns andra pockande lockelser, av katterna, av telefonens signaler, av öppenheten i rummet.

Jag skriver en vanlig skönlitterär roman med inbrott av poetiska bitar, som har det syftet att mest beskriva en stämning, en känsla, ett tillstånd.

Ibland stannar jag upp och läser och tycker mig se en stor kraft. Men det kan också vara svårt att veta på egen hand. Man ska inte dela skrivandet under själva processen, men enstaka stycken kanske kan avslöja en del av vad det är jag gör.

Här nedan finns två utdrag som jag hoppas framvisar en del av kärnan i mitt skrivande.
Att få något utgivet är förstås en dröm som man främst får se som hobbyistisk, haha.

Hon står i dörröppningen med morgonrocken på glänt och vinkar adjö när han hänger kameraväskan tillrätta över axeln. Han har kom-ihåg-lappen över vad som skall handlas, ett tillstånd av beströdd godhet ger energi, och hon tycker det lyser om honom när han stänger ytterdörren.

 

Stjärnor på himlen

avslöjar varför

vi finns

Inuti möjlighetens glöd i våra hjärtan

vilar sanningens minnen

Våra sinnen vandrar

mellan verklighet och dröm

En öm vind blåser i ditt öra

Framtidens föreställning är här

Ta min hand och följ med;

jag rymmer från världen med dig

Gråt dina tårar

Viska dina ord

Låt oss mötas på denna jord

 

Ute är det glittrande sagoland av vallar vita och fridens harmoni när  han fingrar på kameraväskan. En saltad gångväg parallellt med stora bilvägen blir till ett möte med en ung kvinna invirad i enorm halsduk och pälsmössan med öronlappar avslöjar inramade, frusna läppar, ett par nötbruna ögon. Hon förefaller gå omkring planlöst som människor kan göra ibland, och när han frågar uppger hon att hela dagen varit en väntan på den begynnande kvällen, för det är en perfekt dag för en lång promenad och han håller med henne och pratar om hur fint det är just där dem befinner sig. Hon ler och frågar om han är härifrån, han frågar vad hon menar och hon erkänner att hon reagerat på hans sätt att fylla ut meningarna med elegant instuckna svordomar. Han skrattar när han avslöjar hur han gillar att kombinera vackra och kraftfulla ord. Han får tillåtelse att fotografera hennes ögon som ler och munnens snipiga form och kant. De trampar in på resor och hon är invandrad från Peru och han påpekar hennes felfria svenska och hon svarar att det inte är så konstigt egentligen, föräldrar med språk i blodet, bägge har varit lärare även om hennes far arbetar som diplomat nu. Han avslöjar att han rest alldeles för lite men vill till Afrika och sydeuropa och inte minst Sydamerika och varför inte Peru. Hon säger att han borde göra det även om det är fattigt men Perus folk är känsliga och generösa och kända för att skratta mycket och han ler stort och tänker på Julia där hemma och det börjar alltmer mörkna ute, så han säger jag måste till affären för att handla mat och hon säger hoppas jag få se fotografierna någon gång och han lovar sända dem till hennes e-mailadress.

Bland matbutikens hyllor känner han av mötets energigivande kraft. Möten människor emellan kan ibland få oss återupptäcka godheten och det underbara inom oss alla.

Han bär matkassen i sin högra hand med kameraväskans rem vilande på vänster axel, pulsande fram i kalla jeans. Gatlyktorna brinner som kvällsljus, ett motstånd mot kvällens mörker. Han tänker på Julia ensam i världar av hotande tillstånd, oskarpa faror. Vräkande snö förblindar all längre sikt och ljuskällorna är alltför suddiga.  Han genar över gatan som en mänsklig snöplog i kampen mot drivorna och flingorna virvlar av vindarna, piskar hans ansikte.

Filmen startar. Välkänt filmbolag. Känd skådespelare i förlorarrollen, han som kämpar sig fram från samhällets skuggsida och segrar till sist, på ett markerat sätt, levande i just sin tydlighet att leva. De delar en flaska rött och tre valnötsskålar fyllda med olika snacks står på vardagsrumsbordet. Detta är att leva relationens sprakande sammanslagning, tänker han och känner sig elektriskt kärleksfull när han smekande avnjuter hennes kinder, hennes gnistrande ögon och nöttorra läppar. Hon avger ljuva leenden och hennes små fingrar vibrerar av närhetshetta.

Filmen har en scen då förloraren charmat en osäker kvinna till en träff där de två åker skridskor i en tom ishall efter stängningsdags, och Johannes märker hur Julia påverkas för hon börjar tala; enstaka ord, meningar och fraser om när hon var liten och åkte skridskor med mamma tidiga morgnar, hur hon och hennes pappa åkte långfärdsskidor med chokladtermos och korvmackor i påsar. Han går ned till källaren och letar i halvljuset bland slitna flyttkartonger. Hon sitter ihopkrupen i soffhörnet med benen uppdragna och smärtan över att se hennes vackra uppenbarelse bränner och sticker och han håller upp två par skridskor.

Hon ler med sprittande skrattrynkor när han säger att de skall ha ett vinteräventyr. De släpper inte taget om varandra där de mitt i natten pulsar ner till sjön under den vackra bron från sommaren.

Nattens skilda ljuspunkter av utspridda gaslampor över staden och isens blänka. De känner sig fria där de åker med skrapande isskär över den tjockfrusna och spegelblanka isytan. Fria som människan. Fria som barn. Omkring dem råder tystnadens palats. Hon är lycklig och finner snabbt känslan i åkning och mjuka girar, han känner inledande obehag av för trånga skridskor, men snart seglar de fram tillsammans, vissa sträckor hand i hand, magi, avkopplande ljud av skridskorörens grepp och skär, stålblå yta, frisk vind mot kinderna, hon skrattar, han ler av hennes nyfunna glädje, minuter blir till en timme, en timme blir en evighet, skridskoskenornas mjuka glidningar, de åker tillsammans, hon åker före, vänder sig i farten mot honom och skrattar och han vill ta henne och allting i sin famn och skrika att han älskar henne, och där borta är träbron, mitt i vintern nu, kristalliserade snöhögar längs broräcket och isfrusen gångbana, och bilden är magiskt välgörande och läpparna känns blåfrusna och han riktar ficklampan mot isprinsessan som fnittrar förtjust och hon försöker sig på en piruett och lyckas utan att falla, och han tänker inte försöka, säger han, och de båda skrattar med kylans grepp om deras fingrar under tjocka vantar och handskar med fodring. De passerar en fastfrusen roddbåt med årorna trötta över främre stuvfacket. Ensam och romantisk är roddbåten stilla i tiden och han slås av att han borde haft kameran med sig, fotat det här, fotat henne, fotat hela långa natten.

 

Jag reagerade på vad som stod på SVTs hemsida rörande kommande programpunkter på "Debatt":

"DEBATT Fredrik Reinfeldt tycker det vore bra om vi höjde pensionsåldern till 75. Många håller inte med. Debatt med bland andra Leif Mannerström och Josefin Brink (V). Fotbollshuliganerna är trötta på polisen och vice versa. Ikväll möts dom i studion. Dessutom om homoupproret på Twitter. Ikväll 22:00 i SVT1 med Eftersnack direkt efter här på webben."


Det står alltså "fotbollshuliganerna är trötta på polisen och vice versa. Ikväll möts dom i studion".
Det horribla med detta uttalande är att bl a Järnkaminernas (Djurgårdens supporterklubb, inga huliganer) ordförande kommer delta. En reko kille som verkar för god supporterkultur.
Vad som är desto mer allvarligt, är bakgrunden till debatten som alltmest försigår i skymundan bland diverse forum just nu, rör händelser under senaste hockeyderbyt, där helt oskyldiga småkillar, kvinnor och män blev brutalt behandlade som boskap, helt utan grund påtvingade urinprov eller fick lämna arenan infösta i bussar, misshandlade med upprepade batongslag, och där enskilda polismän stegade in och skapade kaosartade scener på klack-läktarna. Denna hotfulla stämning rådde både innan och under matchen och skapades av polismän på egen hand.

Det är dagens sanning. Det skall också påpekas att händelserna lett till över TUSEN JO-anmälningar.




Här Twitter-utdrag ur från en TV4-journalist som var på derbyt:

Jarelind @Jarelind
Står just nu i Globen och lyssnar på polisers interna prat. Skrämmande.

Jarelind @Jarelind
@blisk Det är extremt grabbig jargong och internt hetsande. De är laddade.

Jarelind @Jarelind
Nästa tweet är nr 10.000, tänker inte ägna den åt testosteroniserade män som inte låter mig gå på toa. Börjar bli akut snart. Sluta bråka.

Jarelind @Jarelind
Globen har blivit en mellanstadieskola. Man får bara gå på toa en i taget och måste fråga om lov först. Snart är det 10-rast.

Jarelind @Jarelind
Konverserat en representant för ordningsmakten. Det de gjorde före match var att "garantera säkerheten för vanligt folk". Okej. Låter bra.

Jarelind @Jarelind
"Jag åkte på en sån jävla tjuvsmäll, jag ska fan nita den jäveln om jag ser han igen". Rutig keps eller gul reflexväst? Spelar det nån roll?

Jarelind @Jarelind
Och där knackade narkotikapolisen Fredrik mig på axeln o undrade vad jag tagit för något o när. Trevlig kille. Tyckte jag skulle hänga med.

Jarelind @Jarelind
Jag hängde inte med. Nån jävla måtta får det vara. Fattar att "vanligt folk" (jösses) slutar gå på idrott.

Jarelind @Jarelind
Fredrik lät mig fortsätta hemåt med ursäkten att han jobbar med ungdomar. Jag är ju 30+. Det står på mitt id-kort.

Jarelind @Jarelind
Att mitt id-kort ligger bredvid mitt TV4-kort i kortfodralet hade säkert INGET att göra med någonting i sammanhanget. Artig kille, det där.

Jag såg häromdan ett inslag i TV-nyheterna om att Livsmedelsverket vill göra "nedslag" gentemot bristande kontroll rörande kosttillskott, och främst då kring bantning och prestationshöjande preparat.

Jag kan inte låta bli att tänka på grunderna till bantningsbehoven - är inte det maten vi äter?
Hur den är översållad med socker.

Folk i min omgivning förundras ofta över att jag helt saknar varje behov av sockerintag på kvällar och helger.
Varje dag är jag djupt tacksam mot min älskade mor som hårdnackat av oro bidrog till att inte göra min storebror och mig själv till "sockerberoende" som små barn. Vi fick på sin höjd en liten ask russin till lördagsgodis. Haha.

Jag själv imponeras av alla som lyckas bryta ett sockerberoende, då det måste tillhöra livets allra svåraste beroenden.

Någonstans tycker jag Livsmedelsverket berör ett stort problem från fel ände.


Här är en länk till Livsmedelsverkets hemsida:

http://www.slv.se/sv/grupp3/Pressrum/Nyheter/Pressmeddelanden/Farliga-kosttillskott-ska-stoppas-med-utbildning-och-nya-arbetssatt/

Violerna brann i dina ögon
och din mun kysste jorden.

 

Varm hägring runt synens skärpa
och mitt i allt, stjärnor i rummet.

 

Jag tar dig som du är
evig ängels tid,

 

bris av ljusets varma frid.

 

 

Ljuva du, som ljuder en skatt
tar en eon, hjärtat ur min natt -

 

Låt oss dela vårt krispiga salt
forma till guld med min kringströdda tro.

 

Jag ser dig som du ler
evig ängels bot,

 

närminne av ström i vårt klot.

 

 

(c) jag

Våra separata livslinjer fogades samman
när solen spann
Glöd sved om framtiden vi fann

Rökkrutets stoft bleker vår armods rustning
Skräck träder fram;
Stridsklar och naken
Jämte klagan och vaka

Jag ser dig nu,
när du ser bort i djup sömn
Ond, bråd sång
skalar vår hinna alltför röd och blå

Tona in –
Låt mig ta dig i min famn
Imorgon träder vi in,
vår blåbleka linje till då.

När stridsropen kallnat
och fågelhjärtat lättat
mot vår dröm om synd.

 

 

(c) jag