math

 

"Den stolta Eros stred för Psyches kärlek med blommor och brev som vapen. Efter smärtsamma år av längtan blev han uppringd en vacker dag. Till hans lycka fick han höra sin sköna Psyche be om förlåtelse med en önskan om att äntligen prata ut.

Men Eros var en sådan hopplös odåga att han på bara en månad kom att besvära och förarga med sin starka önskan att komma den behaglige Psyche nära igen. Den stackars betagna Eros hade längtat så efter hennes fagra röst som var en melodi för hans öron! För att inte tala om hennes angenäma ord som var en sång för hans själ!

Hans försök att förmildra och förbättra situationen med charmerande ord via sms gjorde den gåtfulle Psyche så utled att hon ofta inte orkade besvara dem. Och hon ringde honom aldrig igen.

Till hans enorma sorg blev hon i stället tvungen att säga: - Du väcker endast vaga vänskapskänslor inom mig. Eros förstod, att han som med allting annat, också misslyckats med sin stora dröm: att ljuvt beröra henne som kvinna och väcka till liv det vackra de en gång hade tillsammans."

DIF möter Mjällby på hemmaplan och efter ett bortamål provocerar motståndarna hemmapubliken maximalt genom att med hånande gester fira målet en meter från DIF-klacken. En person i DIF-publiken kastar då ett päron på en motståndarspelare som kastar sig ner och spelar "död". Efter maximal uppvigling i massmedia från Mjällbys sida beslutar disciplinnämnden om 0-3-förlust för DIF.

 

Under cupfinalen slänger göteborgssupportrar bangers-smällare mot DIFs målvakt Kenneth Höie, utan att detta leder till någon disciplinär åtgärd. Under samma match kastas en brinnande bengal in på planen från göteborgsklacken, vilket leder till böter för syns skull. Efter matchen skjuts en raket rakt in i DIF-klacken, från göteborgssupportrar som tagit sig in på planen. Massmedia behagar knappt skriva om händelsen i kraftfulla ordalag.

 

Som första svenska klubb i historien får DIF 2012 böter av förbundet för supportrarnas ramsor om att domare Martin Hansson är en "hora". Samme Hansson dömer i år godtyckligt bort ett mycket viktigt mål för DIF i matchen mot Syrianska. I efterhand får Hansson se repris på händelsen, och trots att hela Sverige ser att målet skulle ha godkänts, uppger Hansson till massmedia att han är glad att han dömde bort det.

 

DIFs Daniel Amartey får en lättvindigt dömd utvisning under en match mot Malmö FF. Förbundets disciplinnämnd stänger av honom två matcher, vilket innefattar vårderbyt. Orsaken är enligt disciplinnämnden att Amartey i närkampen "äventyrat motståndarens säkerhet".

 

En fotbollsspelare i Malmö FF döms för sexuellt utnyttjande av barn och under DIFs hemmamatch mot MFF hånas spelaren av hemmaklacken. Trots att liknande hån skett under många matcher med olika lag under säsongen, är det endast denna gång som domaren, Bojan Pandzic, pausar matchen för att se om den går att avbryta på grund av nidramsorna.

 

I en cupmatch sparkas DIF-spelaren Alexandar Prijovic ner (utan åtgärd av domaren), och i samband med att han reser på sig lutar sig motståndaren över Prijovic och skriker någonting, Prijovic träffar motståndaren med sitt bakhuvud, varav motståndaren kastar sig ner på planen och inte rör sig under en minut. Trots att reprisbilder avslöjar hur krocken var av mildare slag påstår spelaren till massmedia att han skallades så grovt att han trodde tänderna skulle flyga ut. Disciplinnämnden bedömer händelsen som grov och beslutar att Prijovic stängs av två matcher, vilket innefattar höstderbyt.

"Det är inte underverk som bringar realisten till tro. Den sanne realisten, om han är icke-troende, finner alltid inom sig kraft och förmåga att inte tro på under, och om han ställs inför ett under som ett oförnekligt faktum, så är han mera benägen att inte tro på sina känslor än att erkänna faktum. Men om han också erkänner det, så erkänner han det som ett naturligt faktum som hittills bara varit okänt för honom. Hos realisten uppstår inte tro av under, utan undret av tro. Om en realist tror så måste han just på grund av sitt verklighetssinne också erkänna ett underverk."

 

(Utdrag ur "Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij.)