Uffes bästa plattor:

 
10. Törst (1976)
9. Kär och galen (1982)
8. Män utan kvinnor (1997)
7. Xavante (1994)
6. Lazarus (2005)
5. I ett vinterland (2000)
4. Den vassa eggen (1985)
3. På andra sidan drömmarna (1996)
2. Evangeline (1988)
1. Under murarna (1989)

Svartkornig höstmelodi.


Akustiskt


Jag älskade honom haha!


Skön låt - Iggy Pop


Chris Rea - "Santo Spirito" från hans senaste magnifika projekt.


Steely Dan-låt


The Beatles - The Long and Winding Road (Till Carola)


Chris Rea - en låt som ger mig "vinterkänsla"


Chet Baker - soft jazz med sång.


Rosenberg Trio - jolly!


Chris Rea - Santo Spirito

En man och en kvinna samtalar över en knastrig kommunikationslinje om definitionen och förståelsen av sanning. Detta ackompanjeras med mörka, skakiga bildsekvenser av både religiösa och vetenskapliga motiv. Där finns också en sotig gestalt med hatt och smal slängkappa som närmast överblickar denna värld.

"Down there they call us angels,
they think we got wings, right?"


Chris Reas nya projekt (som under hösten släpps i Sverige) - 3CD, 2DVD - verkar överlag fantastiskt. Nu har jag bara hört och sett en av filmerna skall tilläggas, men den bär en sådan känsla, rymd - det är som en smekning av skallens hud.

Tyvärr är CD:n i datorn ur funktion. Det blir längre fram.

Vilken gitarr som äntrar scenen, vilka toner den spelar; svängande utdragna melodier, och däremellan diskussionen om vad sanning innebär för människan.

Låter det pretantiöst så är det knappast meningen, men det är inte heller en religiöst klingande platta (även om han använder sig av en religiöst baserad förklaringsmodell i form av två jordiska änglar som filosoferar och på samma gång undersöker och studerar "objektet").
Det är som att Chris Rea grävt djupt bland sina egna mentala tankar för att där finna ett möjligt samband mellan existens och någon sorts moralisk mening.

Här nedan finns en länk till ett treminutersklipp ur en av filmerna.



(c) jag

2011-05-04 (Konsert med Roger Waters, Globen)

Vilken konsert.... HELT FANTASTISKT. Bästa jag någonsin sett.
Han sjöng med sådan känsla. Så bra.
Jag blev nästan gråtfärdig ett par ggr.
Ljudet var perfekt och vilken show...

WOW

Jag minns när jag av en tillfällighet upptäckte Pink Floyd.
Jag och mina föräldrar var på semester i Cypern men av någon anledning blev det dubbelbokningar på hotellet, så vi fick ta in på ett annat hotell första natten.
Där hade dom cypriotisk MTV - där det visades en film som verkade handla om ett gäng långhåriga engelsmän som mumlade, flinade, kommenterade någonting på ett fik. Dem verkade ganska försynta ärligt talat.
Sen varvades det med musik.

Jag blev helt fast. Hade aldrig hört något liknande.
KÄRLEK.
Jag såg att gruppen hette Pink Floyd.

Sen snackade jag med storebrorsan och vi bestämde oss för att börja samla deras skivor.
Första skivan blev "The Wall" (-den som Roger Waters körde ikväll). Den inhandlades på en marknad i Västerås. Hemma hos min morbror (som bor där) såg jag till min glädje att han hade en Pink Floyd-skiva - "Wish you were here" - så jag satte mig och lyssnade med hörlurar för att stänga ute allt annat.

HERREGUD. Vilken musik. Helt otroligt.
En helt ny värld öppnade sig.

Ett tag ville jag själv göra musik och hade nog lite talang. Jag skrev massor av låtar, texter, flödade av idéer, stora planer, stora projekt.

Roger Waters var min stora inspiratör. Hans sätt att sjunga, betona texten, hans geniala idéer i hur han skrev melodier.
Det blev självklart inget med musiken men jag har allt på kassetter någonstans i källaren. Storebrorsan sa en gång att jag lät som en blandning mellan Waters och David Bowie - eller hur, haha. ;-) Men visst blev man glad och lite stolt. 

Angående konserten ikväll - vilken människa han verkar vara. En sådan hettande värme... Han måste vara underbar att träffa och snacka musik med.

När showen var över och alla i Globen stod upp och applåderade i femton minuter, sa han från sitt hjärta (det såg jag verkligen)

"I could'nt be happier than tonight!"

Då skrek jag rakt ut "I LOVE YOU ROGER!!!"

RSS 2.0