Svedan.
"Arma själen vill gråta. Den inre livslusten vill vråla. Vill önska, tillbedja något som kan göra skillnad i världen.
Varför blev det så här?
Varför överhuvudtaget locka med drömmen, sagan, fantasin?
För att sen ta den ifrån oss.
Jag önskar rymdernas hjärta lockar och bidrar. Jag önskar själens läkning. Din mun som talade var min kärlek. Dina ögon var mitt ljus. Och ditt leende var alltid en gåva, djupt långt in. Berörde, sken upp, masserade och beströk.
Jag saknar dig något fruktansvärt. Din arma tystnad. Min arma ensamma död för själen. Den röda viljan lever, den dör sällan helt, men den kan inte alltid finna vägen ut. Den kan stängas in, kan vara för impulsiv. Jag håller den i schack enbart för din skull. För den dagen dina ögon ser allting så där klart som man gör ibland. Att du ser saknaden, det förlorade, det sköna som försvann, det fantastiska som ändå uppstod." (c) jag
Kommentarer
Trackback
