Den sensuelle mannen

Han känner sig febrig. Han har svept nattproteinet. Han har rökt sista cigaretten.
Sängen känns stor och tom som en obesvarad inbjudan.

Månen glöder starkt mellan två stjärnor på himlen i natt. De blinkar som ett chifferspel och lyser av hemliga meddelanden. Ord som inger framtid. Ömhetsbevis som gnistrar.


Låt mig hålla om dig och ge dig tryggheten. Låt mig försöka ge till dig av min värme.
Min närhet, mina kyssar. Får jag smeka dig försiktigt?
Vad ser du när du tittar djupt in i mina ögon?
För i dina ser jag mig.


Han pratar alldeles för mycket. Allting är så självklart och enkelt när han ser henne.
Höra henne tala med sina egna ord. Känna hennes smärta. Känna hennes hjärta.

Hur många år har kärlekens lena flerdimensionella smekning inövats av våra förfäder?
En egenskap vi människor finner i oss själva.

Trots brist på ordets sanna innebörd, på ordets sanna efterlevande, vet vi vad vi vill.
Det gör oss starka. Att våga. Så livsbringande. Vi skapar liv. Vi skapar våra egna känslor. Vi skapar våra egna rustillstånd. Vi skapar vår egen religion. Vi skapar egentligen vad vi vill.


Varför är du så vacker att se på i alla ljus?

Din hud är vacker. Din stråle är vacker. Din hals är vacker.
Kärnan som är du är ren och vacker.

Får jag försöka fylla dina ögon med det du längtat efter?
Jag vill massera dina händer med mina fingertoppar.
Ömt och försiktigt, lugnt och skönt.



Vill hon skapa rum? Vill hon skapa utrymmen för andra att leva i? Trivas i?
Vill hon skapa deras gemensamma rum? Vågar hon? Han vet inte om han vågar. Det är stundens sanning. Han vet inte. Men han vill. Han brinner. En inre smärta som kallas längtan.


Att befinna sig här utan natten tillsammans, utan vår gemensamma nakna kropp, utan fnitter och berusning, utan sommaren med dess minnen för alltid, det gör mig väldigt rädd.

Men ingenting kan besegra mig. Jag kan inte förlora striden då alla tidens ljus kommer samverka.

Den dagen du ler är du min.

Hur ser du ut på morgonen?
Hur mår du när guds gåta i ditt kött lever upp igen?
Ser du fortfarande likadan ut när du sover?

Hur ser du ut generad?
Hur ser du ut när du eroderar? Imploderar? Exploderar?



Han vilar på kudden och ser ut genom fönstrets natthimmel:


Vi dricker vatten under stjärnhimlen. Svettpärlor på dina bröst.
Vi ser ängen och skogen och jorden och stugorna långt bort.
På den bärbara spelas musiken som tonsätter vårt minne.



(c) jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0