Då, Nu och Alltid

Bland gårdar och prång
ett språng i vanvett och tjusning

träden vajar
och bänkar står tomma

begagna med njutningens kött


de snabba stegen säger oss vem vi är
hjärtats ljud en påminnelse om vem vi vågar vara


där

finns hon


som en odjurisk skatt
lägger hon sig tillrätta

långsamt och ljuvt
äter vi oss genom saftens kraft

ett ljus och fria under himlen
utan gränser i våra sinnen


att leva med det dödliga i vår själ
en lek med sensualismens psykologi

en svärta som bestiger världar och drömmar

fantasier om något
som egentligen inte finns

där
är den sann

en stund


när barnasinnet kopplas till årens visdom



Varför skapade denna Någon våra instinkter och drifter?
Varför gåtan i kvinnans kött?

Varför kraften i viljan att tränga in för att föröka vår art
som kan kriga och mörda och skratta av rädsla över ondskan?


Vi måste hitta någonting

En enkel sanning, en simpel idé

Någon gång, någonstans


Vilar björnen i sin grotta?
Sover lejonet bland krigen på savannen?


Vi önskar oss något fulländat
som tränger så djupt in i oss själva
så långt in i den vi vågar älska

att svaren lämnar oss omtumlade och skärrade


Vi vill inte se
för sanningen är för enkel för att vi ska förstå den

Vi ser förblindade ovanför dess svullna topp
och irrar runt omkring dess röda läppar


Våra hjärtan - finns dom?
Hur mkt av vår smärta är inbillning?
Varför berör vi varandra med energi?


Det vi vill ha är ju hudens sötma
lustens pålar starka i marken


Dröm mig bort en stund till

Låt mig polera ditt skinn
Låt mig krypa djupt in i dig

lirkar med spetsen runt din skatt



(c) jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0