Utdrag ur en "sammanfattande värdering av polisspåret"

"Sammanfattningsvis kan det fastslås att en överhängande majoritet av de inslag som ingår i ”polisspåret” härrör från andrahandsuppgifter och i många fall tvivelaktiga källor. I andra fall bygger inslagen på rena teorier antingen byggda utifrån andra kända fakta utan direkt koppling sinsemellan, och i vissa sammanhang helt utan indirekta fakta.

Det ligger i själva polisspårets bäring att det alltid kan påstås att även om det saknas utpekanden av poliser på själva brottsplatsen, så kan de enskilda polismännen ingå i en konspiration. Detta gäller även i de fall där omfattande utredning faktiskt vidtagits kring en enskild polisman. Det konspiratoriska synsättet kan i ett första skede tyckas plausibelt men vid närmare granskning av polisspåret som helhet framkommer det med mer än önskvärd tydlighet att det också saknas bevis eller indicier för en polisiär konspiration. (...)

 

En annan omständighet som genom åren fått stor betydelse, och på vissa håll närmast ses som ett tveklöst ”bevisat” faktum, är påståendet om att larmet medvetet försenades på polisens sambandscentral i omedelbar anslutning till mordet.

Först och främst måste det anses som ett tunt underlag, att på grundval av ett larmanrop som eventuellt försenats med några få minuter, konstruera ett konspirativt scenario med flera polismän inblandade i mordet på en statsminister.
Förutom att tidsmarginalen i ett sådant fall kan tyckas orimligt lite tilltagen för en planerande och organiserad sammansvärjning, skall det också påpekas att det är oerhört lätt hänt att missuppfatta tider vid händelser under inverkan av stress.

Som Erik Åsard, professor i statskunskap, skriver i en bok som kritiskt granskar hur konspirationsidéer i sämsta fall formas:


"Vid varje diskussion om olika tidsuppgifter i samband med komplicerade mordfall finns det en tendens att överskatta skillnaderna och att underskatta osäkerhetsfaktorn. Man glömmer lätt att också till synes precisa tidsangivelser ofta är ungefärliga, beroende på att inte minst människor uppfattar skeenden på olika sätt."


Det kan påpekas att boken har sina förtjänster i att till stora delar sakligt beskriva de risker som finns med att ”analysera” sig fram till ett konspirativt brott. Det är lätt hänt att teoretikern på vägen gör antaganden i de delar där starka indicier saknas i förhållande till den bild som målas upp.
Samtidigt lider Åsards bok en stor brist då det emellanåt framstår som att Åsard kräver kring just ”konspirationsteorier” att en privat analytiker skall ha tillgång till samma typ av material som en myndighet vilken bedriver brottsutredning, och därigenom använda sig av samma arbetssätt. Detta är av förklarliga skäl inte möjligt.

Att det för polisspåret som helhet saknas koppling till brottsplatsen och vad som skedde där måste ändå anses som talande för svagheten med detta uppslag.

På det sättet mordet kom att ske, och det faktum att hustrun inte dödades vid tillfället måste rent förnuftsmässigt tala mycket starkt mot en polisiärt grundad attentatsgrupp. (...)

Polisspåret och dess ”troende” förblindas lätt av det faktum att själva termen innehåller många olika bitar som sammantaget vore en orimlighet att realisera för en konspiration av det slaget.
Den förutsätter ett stort antal invigda poliser på vitt skilda platser och vid samma tidpunkt: runt mordplatsen, på sambandscentralen, poliser i tjänst på stan och längs den blivande flyktvägen.

Inte minst skulle denna konspiration samtidigt krävt hjälp från polismyndighetens ledning för att undslippa bli upptäckta.

”Polisspåret” som helhet är att betrakta som ett historiskt förvillande spår utan substans som trots detta fått enorm genomslagskraft och anmärkningsvärt lång livslängd. (...)

Som ett illustrativt exempel på uppslagets svaghet kan Kari & Pertti Poutiainens omfattande skrift ”Inuti labyrinten” komma till användning; boken innehåller en mycket noggrann analys av de inledande insatserna från sambandscentralen och polismän på plats, men saknar helt polisiär koppling till brottsplatsen och boken som helhet saknar en trovärdig brottsanalys av vad som skedde.

Att deras bok bevisade att många enskilda polismän och andra tjänstgörande inom polismyndigheten farit med osanning rörande sina och andras insatser i samband med detta historiska brott kan inte ses som en fullödig orsak till att misstänkliggöra dem för medverkande i en konspiration för att mörda en statsminister."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0