Inlägg riktat till DIF:s ordförande ang "huliganproblemet":
Detta formulerade jag på DIF:s hemsida under en krönika skriven av klubbens ordförande Tommy Jakobsson.
"Bra krönika, Tommy.
Vi är nog många som skriver under på individens grundläggande ansvar. Visst kan man ha förståelse för att en del ser kopplingen fotboll -"huliganfrågan" - eftersom den tydligt finns där.
Samtidigt omtalar detta snarare fotbollens kraft på ett sätt, då den drar till sig så många olika människor, och ger upphov till så starka känslor.
Jag tycker idag att "huliganfrågan" i många fall behandlas på fel sätt i den allmänna debatten. Jag får ibland känslan av att man inte riktigt vill se sakens sanna natur och på "riktigt" göra något åt problemet. Det är min övertygelse att det går att få problemet att försvinna.
Jag hade för ett tag sen givande diskussioner med fd ordföranden för AIK:s supportklubb Black Army om de här sakerna - och vi tyckte båda att det saknades nästan helt grundläggande förslag för vad som verkligen kan göras åt problemet.
Vi skrev båda under på att det är ett samhällsproblem kopplat till individer - och att allting måste vara grundat i vår moderna nutid med dess speciella förutsättningar.
Det är samtidigt inte så att det måste existera huliganer i samband med fotboll eller hockey, men det gör det idag. Man måste ställa sig frågan VARFÖR.
Samarbete över lag-gränser är en viktig sak. Och att lägga resurser på rätt sätt.
Visst finns det fina poänger med "djurgårdsandan" - samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att den inte fångar upp de som verkligen tillhör den sk "riskgruppen".
Orsaken är enkel: individer som blir "huliganer" har ofta en form av "rebellisk" inställning till delar av livet, vilket inte i alla delar är fel, och i många fall även positivt.
Dessa grupperingar lockas av "kraften" inom fotbollen och möjligheten att få ur sig känslor på samma gång. Den kopplingen måste göras till att börja med om man ska locka dessa.
Jag ser just nu i den massmediala debatten en utveckling som kommer leda till att man "förflyttar" problemet utanför arenorna, och så långt bort som möjligt. Det kommer leda till högre säkerhet och därmed högre priser för alla åskådare.
Men frågan är om fotbollen verkligen tagit sitt ansvar då? För man inser ju att dessa individer tar vägen någonstans.
Man borde lägga resurser på att forska kring det här, för att få fram alla sakförhållanden.
Den grundläggande frågan är: hur långt ska fotbollen gå i att vara en social röst?
Beroende på svaret, ges också en indikation på hur långt man kan gå för att lösa problemet."
"Bra krönika, Tommy.
Vi är nog många som skriver under på individens grundläggande ansvar. Visst kan man ha förståelse för att en del ser kopplingen fotboll -"huliganfrågan" - eftersom den tydligt finns där.
Samtidigt omtalar detta snarare fotbollens kraft på ett sätt, då den drar till sig så många olika människor, och ger upphov till så starka känslor.
Jag tycker idag att "huliganfrågan" i många fall behandlas på fel sätt i den allmänna debatten. Jag får ibland känslan av att man inte riktigt vill se sakens sanna natur och på "riktigt" göra något åt problemet. Det är min övertygelse att det går att få problemet att försvinna.
Jag hade för ett tag sen givande diskussioner med fd ordföranden för AIK:s supportklubb Black Army om de här sakerna - och vi tyckte båda att det saknades nästan helt grundläggande förslag för vad som verkligen kan göras åt problemet.
Vi skrev båda under på att det är ett samhällsproblem kopplat till individer - och att allting måste vara grundat i vår moderna nutid med dess speciella förutsättningar.
Det är samtidigt inte så att det måste existera huliganer i samband med fotboll eller hockey, men det gör det idag. Man måste ställa sig frågan VARFÖR.
Samarbete över lag-gränser är en viktig sak. Och att lägga resurser på rätt sätt.
Visst finns det fina poänger med "djurgårdsandan" - samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att den inte fångar upp de som verkligen tillhör den sk "riskgruppen".
Orsaken är enkel: individer som blir "huliganer" har ofta en form av "rebellisk" inställning till delar av livet, vilket inte i alla delar är fel, och i många fall även positivt.
Dessa grupperingar lockas av "kraften" inom fotbollen och möjligheten att få ur sig känslor på samma gång. Den kopplingen måste göras till att börja med om man ska locka dessa.
Jag ser just nu i den massmediala debatten en utveckling som kommer leda till att man "förflyttar" problemet utanför arenorna, och så långt bort som möjligt. Det kommer leda till högre säkerhet och därmed högre priser för alla åskådare.
Men frågan är om fotbollen verkligen tagit sitt ansvar då? För man inser ju att dessa individer tar vägen någonstans.
Man borde lägga resurser på att forska kring det här, för att få fram alla sakförhållanden.
Den grundläggande frågan är: hur långt ska fotbollen gå i att vara en social röst?
Beroende på svaret, ges också en indikation på hur långt man kan gå för att lösa problemet."
Kommentarer
Trackback
