Monolog ur "Offret" av Tarkovskij:
Jag tror jag vet nu
Vi vill inte vara beroende av någon annan
När två människor älskar varandra är det inte på samma sätt. Det är alltid en som är stark, och en som är svagare. Och den svagare är alltid den som älskar, utan beräkning, utan förbehåll
Nu känns det som jag har vaknat upp ur någon slags dröm. Efter ett annat slags liv
Av någon orsak gjorde jag alltid motstånd. Jag slogs mot någonting, jag försvarade mig själv. Precis som om det fanns någon inom mig, som säger:
”Ge inte efter. Och gå inte med på någonting – för då dör du”
Kommentarer
Trackback
