Höstens blad singlar från stormens träd och vi ser andra färger

uppstå ur sommargrönskans död.

En glöd från förnyelsens kraft önskar träffa oss djupt, skaka vår värld.

Vi står otåligt och trampar mellan det gamla och nya.

Vintersnöns sena knastrande lykta

driver oss mot vårens sköna blomning.

Och ännu en gång vill vi tro

på förbättringens marker i vår skog.

(c) jag